"Vad fick du med dig av teatern Pinocchio?"
Jag fick mig nog en tankeställare på något sätt. Pinocchio var en pojke, älskad men en aning bortskämd av sin pappa, vilket jag känner igen mig i. Även fast jag både gillar och ogillar att vara bortskämd så vill jag ändra på mig, alltså att bli förtjänt av att vara bortskämd. Kanske kan man aldrig vara förtjänt av att vara älskad av sina förläldrar och verkligen inte vara bortskämd men i alla fall att ge tillbaka mer. Inte för att jag är hjälplös snorunge i alla situationer, men ofta kommer man på sog själv med att man klagar över att behöva hjälpa till jämt och ständigt, även om jag inte borde klaga.
Det värsta är väl att inse att man är bortskämd, det är lite som ett slag när man inser hur jävla älskad man är och när man knappt gett kärlek tillbaka. Man vill bara ha mer och mer, alltså både ha kakan och äta kakan vilket är omöjligt.
Fast jag kan nog tänka mig att du ger din mamma och pappa mycket mer kärlek än vad du tror. Föräldrar är liksom sådana. De vet hur mycket vi älskar dem fastän vi inte alltid är så bra på att visa det. Tror du inte det?
SvaraRadera